Som sagt var jag med Per ikväll.
Vi skulle kolla på film, men vi hade så kul när vi satt och prata så vi glömde helt bort filmen. Och sen när vi kom på den så var klockan så mycket så då var det för sent för att se en hel film.
Det är så skönt att veta att man har riktigt bra vänner.
Per är en person som jag kan prata om allt med. Jag vet också att jag kan lita på honom, vilket är det viktigaste med att vara bra vän med någon.
Per är väldigt barnslig och omogen, men jag vet att han innerst inne fattar mogna beslut och jag vet att han kommer bli något stort någon gång i tiden. Han måste bara växa till sej lite först. Haha! Sorry, men det är sant.
Men det är det jag gillar med honom. Att jag får ta hand om han. 
I alla fall. Han gick vid 11 ungefär. Efter det satt jag och prata med Tove och Hanna.
Dom hade varit ute och druckit och kollat på fotboll. Dom två tjejerna har blivit som Piff och Puff. Går praktiskt taget inte att skilja på dom, och om dom mot förmodan skulle vara utan varandra så är den andra personen nästan konstant i telefon. Gulligt. Eller?
Jag gillar dom väldigt mycket. Men har blivit lite annorlunda nu.
Kände från början Hanna på ett sätt och Tove på ett annat.
Har nästan aldrig varit med dom två tillsammans. Men sen vi flytta ihop så har det ändrats. Dom delar ju rum och jobbar på samma jobb, medans jag har mitt egna rum och jobbar på mitt egna jobb.
Så vi ses väl sådär ofta. Ibland kan jag känna mej lite utanför, men det är okej. Jag har ju mina andra vänner, så jag klarar mej väl fint. Tycker bara det känns lite konstigt. Vet inte riktigt var jag har Hanna längre…. Men det löser sej säkert.
Det jobbiga är att jag har kännt mej så ensam nu den senaste tiden.
Det har nog framför allt berott på att jag inte har en pojkvän. Någon som jag vet bara vill vara med mej.
Jag är en person som behöver folk runt omkring mej för att fungera. Känner jag mej ensam så blir jag jätte deppig och orkar ingenting.
Jag har alltid haft en bästa vän eller pojkvän. Och det är det som behövs för att jag ska må bra.
Men just nu känner jag att jag inte har En person som är så extremt nära. Utan jag har många bra vänner. Väldigt många otroligt bra vänner.
Men ingen som är supertajt.
Det är jobbigt. Kan ligga på kvällarna och höra hur det skrattas i rummet jämte, och här ligger jag alldeles ensam… Det är tufft ibland.
Men jag vet att det går upp och ner i livet. Det kan inte alltid vara perfekt.
Jag menar, om det inte är dåligt ibland så fattar man ju inte när det är bra.
Men just nu så har det varit väldigt mycket dåligt.
Jag längtar hem, har det jobbigt på mitt jobb, börjar glida isär med mina förut så extremt nära vänner, har ingen pojkvän, är sjuk, är trött, är ledsen…
Dom flesta tror nog att jag har allt jag vill ha och lite till. Sant på ett sett. Jag har alla materiella ting. Men det är inte det jag vill ha.
Inga pengar är värda ett piss om man inte har någon att dela de med.
Nu på sista tiden så har jag tänkt en del på min förut bästa vän, Caroline.
Vi var bästa vänner i många år. Jag kunde lite på henne till 100%. Vi gjorde allt ihop. Vi växte upp med varandra och jag är så otroligt ledsen att vi sluta vara så nära kompisar. Jag har verkligen försökt förstå vad som gick snett. Men jag kan inte komma på vad som hände! Varför sluta vi umgås. Vi var ju med varandra varje dag, vi gjorde ju verkligen allt tillsammans.
Vad hände? Jag saknar dej.
Jag älskar dej fortfarande, kommer alltid göra oavsett om vi inte ses eller hörs. Vill bara ditt bästa, det vet du.
Åh, jag vet inte vad det är med mej. Är så känslig nu för tiden. Är det för att det är vinter eller kommer det alltid vara så här jobbigt?
Nä nu ska jag gå och lägga mej.. Hoppas jag kan somna ikväll utan huvudverk. Hoppas att jag vaknar imorgon och allt är bra igen.
Godnatt och sov så gott
Godmorgon!
n Ett gott skratt förlänger livet. Sant eller falskt?
