Sen jag kom hem har jag tänkt en hel del på hur viktigt det faktiskt är att ha en bra familj.
Jag har haft mina tuffa tider i mitt liv, och utan min familj så hade jag nog inte kommit så långt som jag faktiskt har idag.
Det är många som inte har en sån underbar och trygg familj som jag har.
Min mamma är helt suverän på alla sätt. Hon är exakt som mej, fast min mamma liksom. Vi har kul ihop och jag kan prata med henne om allt! Älskar min mamma mest på jorden.
Pappa tar hand om, tröstar, bryr sej och älskar mej. Precis som en pappa ska! Jag älskar honom fruktansvärt mycket.
Och sen har vi min storebror. Också en stjärna! Han är exakt så som en storebror ska vara helt enkelt!
Världens bästa storebror!
Så är egentligen en helt perfekt familj.
Jag tycker synd om dom som inte har det som mej…
Det spelar ingen roll vad vi gör, det är alltid skönt att komma hem oavsett!
Egentligen önskar jag att jag var ett barn resten av livet så att jag kunde bo hemma hos mamma och pappa.
Men tyvärr är det inte så. Jag blir bara äldre och äldre. Har till och med börjat få en liten bekymmerrynka mellan ögonbrynen. 
Bor i en sleten lägenhet med tre andra.
Jag är helt enkelt i mina sämsta år. (tror jag man skulle kunna kalla det)
Jag är singel, bor i en äcklig lägenhet, försöker spara pengar, ser runt om kring mej folk som är lyckliga och har hittat sin livspartner (vilket gör mej ännu mer desperat och ledsen över att vara ensam).
MEN! Detta tar inte jag som något negativt. Utan jag ser det positivt!
Jag menar, nu kan det ju inte bli mycket sämre. Nu kan det bara bli bättre!
Det gäller att se framåt och inte bakåt!
Jag menar, hade jag haft en pojkvän så hade det ju nästan bara kunnat bli sämre (vi hade kunnat göra slut).
Nu däremot så är jag singel, MEN kan få en pojkvän. Jag är fattig, MEN kan bli rik, Jag bor i en sleten lägenhet, MEN kan flytta.
Så allt som kanske inte är helt toppen, blir säkert så småning om bättre!
Men det är nu i dom här tiderna när jag känner mej lite ensam och tycker det är lite jobbigt med allt som det är så skönt att bara kunna åka hem till familjen!
Hade jag inte haft ett sånt här hem att komma till så vet jag inte vad jag hade gjort. Det är så viktigt att man känner sej hemma någonstans tror jag.
Nä nu ska jag sova. Hoppas bara att alla har det så bra som jag. Det är alla värda!
Ska ju ut och resa om ett år, men det känns skönt att veta att man alltid har ett hem att komma hem till.
Godnatt Sverige!
Sitter nu som fastklistrad i soffan med ögonen spända på den fantastiska konståkaren Yu Na Kim som självklart vinner VM 2009!!
