Susannas blogg

Nu har jag och Hanna pratat ut med varandra.
Det jobbiga är inte just det hon har gjort. Utan det är att hon har bevisat för mej att jag inte kan lita på henne.
Och det är ju det som är huvudsaken med en bästa vän.
Man ska kunna lita på varandra och man ska inte såra sin bästa vän.
Så nu känner jag mej sviken, besviken och på sätt och vis bedragen.
Jag känner liksom att hon förstörde våran vänskap på en kväll.
Jag kan liksom självklart försöka förlåta det hon gjort. Jag vill inget häldre än att ha kvar min bästa vän.
Men det kommer däremot alltid vara förstört på ett sätt.
Detta är en sak som alltid kommer vara emellan oss. Och jag kommer antagligen aldrig kunna lita på henne igen.
Och det tycker jag är så otroligt jobbigt.
Det hade inte varit samma sak om det inte hade varit en så nära vän.
Det jag är ledsen över är att jag inte kommer komma över det. Att hon gjorde som hon gjorde är inte det som sårar mej mest.
Utan att hon förstört våran vänskap är det som är jobbigast.
Jag älskar Hanna så fruktansvärt mycket, och hon är definitivt min bästa vän. Så hur kunde hon göra så?
Jag skäms över att jag har en bästa vän som behandlar mej så.
Jag är så fruktansvärt ledsen.
Jag är inte beredd att förlora min bästa vän. Jag trodde att vi skulle vara vänner resten av livet!
Jag kommer självklart förlåta henne, men jag kommer aldrig glömma vad hon gjort.
Jag skulle inte klara av att leva utan Hanna. Men jag är så ledsen. Det här var liksom det värsta som kunde hända mej. Det fanns en person som skulle kunna såra mej, och det var Hanna. Och hon sårade mej på det värsta sättet hon kunde.
Det känns liksom inte som att man kan göra så mot någon som man tycker om. Så betyder inte jag lika mycket för henne som hon gör för mej?
Jag vet inte hur jag ska tänka eller vad jag ska tro.
Men en sak är säker.
Ingen människa har någonsin fått mej att bli så här ledsen. Jag känner mej dum och fruktansvärt lurad.
Trodde inte att den personen som jag anser är min bästa vän skulle göra så här mot mej.
Men allt kan tydligen hända.
Så fort man tror att allt är frid och fröjd så får man en smäll i ansiktet.
Livet är inte alltid lätt och det är en sak som är säker.
Jag ska i alla fall försöka förlåta och lägga detta bakom mej. Det kommer bara ta lite tid.
Vi har varit vänner så länge och jag är inte beredd att förlora våran vänskap på grund av en kille.
Jag är fruktansvärt besviken och det vet hon. Det kommer ta tid. Men jag är beredd att försöka…



Jag är så ledsen över att det blivit så här.
Varför var du tvungen att svika mej Hanna?
Det är så tråkigt, för inga är som du och jag. Vi taggar alltid varandra till att göra dom mest sjuka sakerna.
Jag vet inte hur jag skulle klara mej utan en vän som dej. Det är därför jag är så ledsen.
Vem är så galen till exempel som tatuerar sej till sammans om inte du och jag?

Tatueringen skulle stå för vår vänskap, att man ska se framåt och inte tänka på det dåliga. Utan vad som en händer så blir det alltid bra någon gång framöver med tiden.
Nu står den också för att man aldrig kan få det man gjort, ogjort.
Jag är ledsen, men jag ska försöka komma över det här och se framåt. Jag hoppas att Hanna kan visa mej att jag kan lita på henne igen. Men vi får se….