Susannas blogg

Som sagt då så är Hanna Ternell min bästa tjejkompis i världen. Vi är otroligt lika och har alltid jäkligt kul tillsammans.
Hon är liksom som systern jag aldrig haft.
Så just därför blir både jag och hon väldigt sårade när någon av oss är dum mot den andra.
Jag menar det är aldrig kul att bråka med någon. Men när det är just Hanna som är dum mot mej så blir jag fruktansvärt ledsen.
Min och Hannas ända svaghet i våran vänskap är killar. Det enda vi två någonsin bråkat om är killar, killar och ännu fler killar. Det är helt jävligt.
Och jag är en liten egoist när det gäller killar.
Har jag haft en pojkvän eller ett ragg så är den personen min föralltid (haha) och jag blir ganska förbannad om någon av mina nära vänner är på den killen då.
Jag och mina närmsta tjejkompisar har alltid haft som oskriven regel att man inte är på någons kompis pojkvän eller ex.
Och jag har väl inte riktigt växt upp, utan tycker fortfarande att man ska ge fan i en kille som jag varit tillsammans med.

Daniel och jag var tillsammans i nästan 2 år. Vi bodde ihop i över ett halvår och vi var superduper förälskade i varandra.
Och anledningen till varför det tog slut så var det egentligen ingen!
Så Hanna vet att Daniel är ett känsligt ämne för mej. Jag kan inte säga att jag vill bli tillsammans med honom igen. Men jag kan heller inte säga att jag har kommit över honom till 100%.

Detta visste Hanna och det var därför jag reagerade som jag gjorde.
Det Hanna och Daniel egentligen gjorde var bara att dom sov i samma säng. Alltså dom sov bara, gjorde ingenting annat.
Men så som jag uppfattade det så hade Hanna varit väldigt påfrästande och klängig på Daniel.
Men nu när jag pratat med Hanna så har jag förstått att hon bara var väldigt full, kommer inte direkt ihåg och hon har bett om ursäkt och ångrar allt hon gjort.
Alltså, Hanna har egentligen inte gjort någonting. Hon kan bli lite flörtig och ”klängig” när hon är full. Men jag vet innerst inne att hon inte menar något illa med det hon gör. Hon är bara sån som person.
Och jag är inte mycket bättre själv, så jag ska inte säga något.

Jag och Hanna har pratat ut och vi har kommit fram att vi ska stryka ett streck över det här.
Vi har insett att våran vänskap är så mycket mer än att det ska förstöras på grund av en kille.
Jag ska skärpa mej och inte brusa upp så mycket.
Och Hanna ska låta bli mina killar

Så nu hoppas väl vi båda att vi kan fortsätta som innan.
Vi är två vuxna människor och det finns liksom inga som är som oss två tillsammans!

Jag älskar Hanna, hon är min bästa vän.
Under hela denna ”fighten” så har jag mått skitdåligt och det vet jag också att Hanna har gjort.
Så vi får väl helt enkelt lära av våra misstag.
Jag vet att jag inte skulle klara mej utan henne. Så jag är skitglad att vi pratat ut och löst det här.
Hehe, det är lite kul. Men jag tror faktiskt att det är så att oavsett vad jag och Hanna går igenom så är våran vänskap så stark att vi klarar av att ta oss igenom Allt!

Jag älskar dej Hanna, massor! Förlåt för allt (du vet vad).
Hoppas att vi kan glömma den här skiten nu och gå vidare.
Snart drar vi! Puss din Sus