Hej alla!
Skrev förut ett sorgligt inlägg om hur medel och halvtråkigt mitt liv var.
Jag tar tillbaka det! 
När man känner så måste man göra någonting åt saken, och det var precis det jag gjorde!
Paris fashion week närmar sej och dit ska jag och Vera! Yeey!
Ska bara fixa ledigt från jobbet så är allt kirrat och klart!
Nu ska jag sova. Men vi hörs snart!
Godnattkramar S
Fick precis en dikt av en kille som jag och Vera träffade i St Tropez.
Så fint
I think about those days in summer
Why it went fast I often wonder
We met, the sky was pale and blue
We got so close and never knew
I have in mind both of your smiles
Apart we are and so many miles
I think about you and hope we meet
Cannot forget you, you were too sweet
Le Mac
September 4 2009
Nu blev jag lite extra glad!
Hej alla!
Vissa har det bara för bra. Ibland önskar jag att jag hade det så lätt.
Själv är jag bara en helt normal tjej, 21 år, alldeles lagom lång, lagom ”tjock”, blå ögon, råttfärgat skandinaviskt hår, normalt jobb med normal inkomst, har ingen speciell hobby, är singel, har lagom många vänner (vissa bättre än andra), bor i en lägenhet, reser någon gång ibland, vill bli rik, viktig och betydelsefull.
Jag kan inte riktigt förstå vad som har gått snett.
Självklart ska jag inte klaga. Men mina drömmar? Varför gör jag ingenting för att förverkliga dom? Hur ska jag göra..?
Jag vill så mycket, men det händer så lite
Min värsta mardröm är att sitta här om 5 år och göra exakt samma sak som jag gör nu. Då har jag verkligen misslyckats med vad som är meningen med mitt liv.
Vad är meningen med mitt liv? Vad vill jag göra?
Det är skitsvårt, jag kan sitta och filosofera i det hur länge som helst.
Men en sak som jag har insett är att pengar spelar riktigt jävla stor roll i dagens samhälle!
Pengar är nästan allt. Ni kanske tycker att jag är konstig nu. Men man kan faktiskt inte få någonting om man inte har pengar.
Så, mitt mål, ja, det måste väl vara att bli rik då.
Jaha, det vet jag, men jag vet inte hur. Ska jag vara helt ärlig så vet jag precis vad jag önskar att jag kunde göra.
Mitt största intresse är att shoppa skor. Så det jag skulle vilja jobba med i framtiden är ju självklart att designa mina egna skor.
Men hur ska det gå till? För att kunna börja som designer så måste jag utbilda mej till det.
Och sen krävs det ganska mycket egetkapital för att kunna designa sina egna skor. Och om jag nu skulle studera till designer i 3 eller kanske till och med 5 år, så lär jag ju inte ha ett öre i egetkapital.
Så då måste jag ta något skitjobb och tjäna pengar eller ta upp ett fett lån som jag sen kommer få avbetala resten av livet.
Och sen om jag nu lyckas starta ett eget skomärke, så kanske det ändå inte går bra. Chansen att lyckas som designer i modevärlden är extremt minimal.
Så därför har jag inte orkat lägga ner någon energi på det.
Jaha, där gick den drömmen åt skogen.
Vad kan jag mer tänka mej? Vinna på lotto? Högst otroligt!
Nä jag hoppas på ett mirakel! Det ska nog gå bra för mej så småning om.
Men som man säger, har man inte tur i spel så har man tur i kärlek. Jag tror nog att någonting hände när jag föddes. För jag har varken fått tur i kärlek eller i spel.
Jag har ingen tur överhuvudtaget.
Nu har jag varit singel i snart 2 år! Herrejesus. 2 år, tänker säkert ni, det är väl inte så länge?
Men jo, det är ganska länge med tanke på att jag inte ens varit i närheten av ett förhållande sen det tog slut mellan mej och Daniel.
Jag har väl klarat mej helt fint, gått på någon dejt hit och dit, haft mina vänner och familj nära.
Men ändå, det här med pojkvän, en person som man vet alltid finns där och tänker på en. En person som alla tankar går till konstant.
En person som kan få en att gå runt och le, utan att man egentligen har någonting att le för.
Det finns bara en person som kan få en att sväva på rosa moln. Det finns liksom en speciell känsla som varken vänner eller familj kan få en att känna.
Och nu var det över två år sen jag kände den känslan. Det är tråkigt…
Tyvärr är det också så att man inte kan tvinga fram den här känsla. Det går liksom inte att känna den bara för att man vill. Utan den dyker upp när man minst anar det.
Allting blir så mycket lättare med en speciell vid ens sida.
Så det kanske är därför det känns lite trist och tomt just nu.
Sen jag flyttade till Oslo för 2 år sen så har väldigt mycket hänt. Men inte tillräckligt mycket.
Det hela började med att jag flyttade till Bislett med Daniel, Marco, Magnus och Erik. Jag gick och sökte jobb överallt i hela stan och bara efter 3 dagar så fick jag jobb på Lindex.
Allt gick bra tills vi blev utslängda ur lägenheten (pga att den blev sold) och jag och Daniel flyttade till en 18 m2 stor lägenhet på Vika.
I början kändes allting helt rätt. Jag fick en bättre ställning på Lindex, som kosmetikansvarig. Så jobbet flöt på och jag trivdes bra med mina kollegor.
Hemma var det en helt annan femma. Jag och Daniel började bråka något extremt. Och bara efter 4 månader tillsammans så blev Daniel utslängd från lägenheten.
Plötsligt var man singel, ensam, otroligt ensam…
Men jag satsade skithårt på jobbet och lyckades skaffa mej en ännu bättre ställning, som damansvarig.
Tänka sej, det gick riktigt bra för mej nu.
Magnus (som jag bodde med på Bislet) flyttade in hos mej på mina 18 m2. Sen kom Tove, Per och Welle.
Där trängdes vi på knappt 4 kvadratmeter var! Det var helt otroligt.
Jag och Tove lyckades hitta en ny lägenhet.
En betydligt större lägenhet, på 86 m2. Sommaren gick och där satt vi i våran nya, tomma lägenhet. Man kände hösten komma och blev lite deppig. Festade en hel del.
Och sen kom Hanna. Och sen kom Emil.
Jobbet gick bra, inga förändringar. Lägenheten var sleten. Allt var ganska Okej, men bara okej.
Jag tröttnade på att bo som jag gjorde och vi insåg väl ganska snabbt att det inte gick att bo kollektivt så.
Min bror fick jobb på Bbs och skulle därför flytta till Oslo. Perfekt!
Vi bestämde oss för att bo ihop och gick på visningar varje helg, tills vi hittade våran nuvarande drömlägenhet!
Nu sitter jag här. Ny fräsch lägenhet. Men fortfarande i samma avdelning på Lindex som förr.
Jag ska väl självklart inte klaga. Men jag vet att jag kan så mycket mer.
I början bara flög jag fram i karriären. Men nu står jag liksom still. Så, vad kan jag göra åt det?
Hmm.
Lägenheten, vännerna och allt annat går väldigt bra.
Det känns bra. Men långt ifrån perfekt.
Jag önskar att jag kunde vinna en miljard på lotto och bara åka runt i världen och inte göra någonting. Och när jag tröttnat på det kunde jag
starta min egna skokollektion.
Åååh vad jag önskar att det var så lätt…
Eftersom jag vet att många är intresserade av att se hur jag bor nu så tänkte jag att jag kunde lägga upp lite bilder.
Trots att lägenheten inte på långa vägar är färdig.
Men jag har så lite å göra och är så rastlös så jag tänkte att jag kunde fördriva tiden med det.
Här har ni vardagsrummet. Vi har inte fått soffa än, så därför ser det kanske lite tomt ut.
Men ni kan ju tänka er att där bilden tar slut på vänster sida så står det en soffa. Hehe
Som ni kanske ser så har vi balkong ifrån vardagsrummet. Speciellt mysigt på sommaren eftersom vi har sol från morgon till kväll!
I alla fall, i andra sidan av rummet så har vi köket.
Det är långt ifrån färdigt! Som ni ser så står ugnen mitt på golvet och spishällen ligger i en förpackning på diskbänken.
Men ni kanske kan bortse från de och försöka se hur det kommer att se ut när allt är klart.
När man ska ut från vardagsrummet/köket så har man mitt rum på vänster sida.
Som ni ser så är det väldigt tomt och tråkigt. Mitt Lilla rum är också långt ifrån färdigt.
Men i alla fall, mitt emot mitt rum så har vi min Stora garderob!! Mitt favoritrum i lägenheten.
Sen har vi Jakobs rum. Men hans rum får vi nog vänta med att fota eftersom det är fullt med kläder överallt. Men hans rum är i alla fall betydligt större än mitt!! Nästan dubbelt så stort.
Jaha, sen har vi toaletten. Den är skitfräsch. Det var lite svårt att ta kort där inne bara. Men så här ser den väl ungefär ut.
Så, vad tycks?
Den coolaste möbeln i lägenheten hittills måste väl ändå vara våra köksstolar. Som förövrigt min kära mor hittade åt oss.
Skitsnygga!
Ser ni den? Hehe.
Jaha, nu är det upplagt. Så här bor jag och min bror för tillfället. Riktigt fräscht om jag får säga det själv.
Men det är långt ifrån färdigt! Vi har en hel del på listan som vi ska handla in. Tavlor, byråer, speglar, kuddar, soffa osv osv.
Men som min kära pappa alltid säger till mej, var sak tar sin tid. Man kan inte få allting på en gång, sånna här saker tar tid.
Jag hatar att erkänna det, men min pappa har faktiskt rätt!
Det var bara lite otur att jag skulle bli sjuk nu när vi egentligen skulle fixa det mesta. Men det får bara vänta.
Som sagt, den som väntar på något gott.
Nu ska jag äta! Hejsvej!
Hej
Nu är jag extremt uttråkad, rastlös och trött på att vara hemma!
Jag är ju sjuk och kan därför inte göra någonting som är allt för ansträngande. Så, vad gör man.
Är det farligt att köra lite yoga?
Skulle väl inte tro det.
Godmorgon alla!
I morses väcktes jag av att min mobil ringde klockan sju.
Det var lite väl tidigt att ringa någon på va?
Men det gör ingenting, för det var han killen som ville komma och fixa diskmaskinen.
Direkt när vi lade på så somnade jag om.
Vaknade igen av att han ringde klockan tio och var utanför lägenheten.
Så då var det bara upp och hoppa.
Idag mår jag sämre igen. Har fruktansvärt ont i halsen.
Jag som trodde att jag var på bättringsvägar. Men nähä, jag blir bara sämre.. 
Men jag ska ju vara hemma och vila några dagar till, så jag hoppas verkligen att jag blir frisk.
Elin gav mej ett tips om att göra te på citron och ingefära. Hoppas på att de ska göra susen.
Det tråkiga med influensa är ju att ingen kan komma på besök. Jag vill ju inte riskera att smitta någon.
Så även fast jag mår relativt bra så måste jag vara inburad här.
Det känns lite hemskt.
Menmen, det är bara några dagar kvar nu.
Nu är han snart klar med diskmaskinen, och då ska vi äntligen få diska igen! Jippi! Haha.
Hmm, vad ska jag göra idag då? Det är frågan, kanske shoppa lite till?
Vi hörs senare, kramar S
