Susannas blogg

Hej alla underbara läsare!

Nu när jag varit sjuk så har jag suttit en del vid datorn. En sak som jag har kommit över är Restylane – läppförstoring.
Och jag kan inte bestämma mej om jag tycker det är fint eller inte. Det hade ju alltid varit kul att prova, eftersom det ändå inte är permanent.
Men jag tror seriöst att mina föräldrar och storebror hade lagt sej ner på golvet och gråtit om jag hade gått och fixat “grodläppar”.

Det talar både för och mot det här med restylane.

Ja vad som talar för..
Jag har en väldigt liten överläpp och hade tyckt att det vart assnyggt att få den lite fylligare. Till exempel om jag gör en “pussmun” så ser jag bra patetisk ut, eftersom överläppen blir helt platt. Hehe.
Som på bilden över till exempel. Se här:

Jag har önskat länge att min läpp skulle växa lite, hehe, men det har jag slutat hoppas på. Jag är trots allt 21 år och tror att min läpp växt färdigt, den vill helt enkelt inte bli större.
Men en sak som jag aldrig skulle göra är att lägga in silicon i läppen eftersom det är en permanent operation. Det skulle jag helt enkelt aldrig få för mej att göra.
Jag har alltid hoppats på att dom skulle komma på någon ny smart metod att fylla läpparna på. Jag har provat de mesta.

För ungefär tre år sedan hittade jag en hemsida där dom lovade stora, fylliga läppar – utan operation! Jag högg ju till direkt och beställde hem hela kittet. Det var ett helt vanligt läppglans som jag fick hem. Det stack i läpparna och dom blev faktiskt aningen större. Men var det på grund av att det var ett glansigt läppglans som fick en att inbilla sej att det funkade eftersom det stack?
Hmm, lite besviken blev jag på denna produkten och tröttnade snabbt. Så här såg den ut:

Något år gick och jag flyttade till Oslo, blev kosmetikansvarig på Lindex, vilket passade mej väldigt bra. Här kunde jag bada bland olika metoder för att få läpparna större!
Här hade vi Maybellines läppglans som lovade stora läppar:

Den funkade inte.
Vi hade Sally Hansen.

Den fungerade definitivt inte!

A, you name it! Jag har provat allt!

Och sen fick jag höra talas om Restylane. Wow! Där snackar vi snygga läppar! För 3000 kr och några sprut i läppen så är läpparna dina.
Läpparna jag alltid drömt om kan jag alltså få.
Men för mej är pengar inget problem. Utan det är sprutorna. Jag är livrädd för sprutor och svimmar varje gång jag ska ta blodprov. Så frågan är om jag skulle våga det där.
I och för sej, vad gör man inte för att bli vacker?
Jag googlade runt på information om Restylane och hittade massa positivt om det.

På en blogg läste jag en intervju om ämnet. Där frågade bloggaren vad det fanns för risker och hon fick svaret: “Inga alls”.
Sant? Hmm, om det inte finns några risker så är det ju ingen tvekan om saken!
Jag började bli övertygad om att göra det. Och efter jag läst på en annan hemsida där det stod så här..:

Några råd kring vad man ska tänka på innan man tar beslutet att göra läpparna?
- I och med att en läppförstoring med Restylane INTE är en permanent behandling tycker jag inte man behöver se det som något större än vad det egentligen är. En läppförstoring med Restylane går otroligt lätt och smärtfritt. De flesta som gjort en behandling trodde det skulle vara mycket läskigare än vad det egentligen är. Och gillar man inte resultatet är det bara att låta bli att fylla läpparna igen.

..Så blev jag extremt övertygad.
Varför inte egentligen? Gillar man det inte så kan man ju bara låta bli att göra det igen.

Jag var riktigt inne på att göra det när jag såg alla dessa fina bilder, kommentarer och tips om Restylane.
MEN, så kom jag över den här bilden och blev totalt förskräckt!!!

Nä usch fy fan! Det är nästan så att jag inte ens vill lägga upp bilden på min blogg.
Men jag tycker ändå att det är viktigt att informera om att det faktiskt kan gå snett! Jag är glad att jag såg den här artikeln eftersom jag nu är ganska övertygad om att INTE fylla mina läppar med Restylane.
Självklart kan det bli bra som det bli i dom flesta fallen. Men chansen finns fortfarande att det kan bli så här.
Läs mer på Aftonbladet

Jag tycker att man borde tänka över det i alla fall.
Sen ska jag inte säga aldrig, jag är ganska mån om hur jag ser ut och har aldrig tackat nej till att experimentera lite.

Vad tycker ni?