Förut idag så ringde det på jobbet, och jag svarar som vanligt jättetrevligt i telefonen. 
I andra sidan luren så var det en dryg fjortis som frågade om jag hade svarta strumpbyxor. (Självklart har vi det) Hon ville också att dom skulle vara “made in china”.
Jag tror hon frågade mig hundra gånger om dom var “Made in china”.
Nej sa jag hundra gånger. Till sist frågade jag om hon var seriös med sin fråga och undrade snällt vad hon egentligen ville?
Tydligen ingenting..
Lite senare ringer det igen.. Samma person? Antar det.
Denna gången var det en “gammal tant“. Hon ville ha ett bälte. Så då lade jag undan ett åt henne.
Lite senare ringer det igen.. Samma “tant”. Denna gången undrade hon vad våra bälten kostar. Herregud! Är människan seriös!?
Hon tjatade länge och till slut blev jag bara irriterad.
Hur kul är det att busringa egentligen? Är det verkligen såååå kul? Och sen tänker jag, känner den här personen mig? Var det just mig dom ville busa med? Eller Lindex? Eller hade dom bara otroligt lite att göra så att dom ringde runt till flera butiker och fjanta sig? Who knows? Kommer antagligen aldrig få veta.
Kul i alla fall om jag fick dom där tjejerna roade för en stund. För mig var det skitirriterande och jobbigt.
Tjohej